Föredrar du att lyssna?
Tryck här för att spela upp det i Substack-appen
#89 – ”Nightwood”, målning av Jeff Dillon Fine Art
Medan skogsbränderna fortsätter att svepa över Kanada återkommer jag ständigt till min målning Nightwood. Jag skapade den för flera år sedan, men den bär på en annan tyngd nu – en tyngd som känns förankrad i allt det vi bevittnar över hela landet.
Min anknytning till skogen går ända tillbaka till barndomen. Jag tillbringade otaliga somrar med att utforska skogarna, klättra i träd, vända på löv, se hur ljuset silades genom trädkronorna och lära mig naturens rytm. För mig var skogen mer än en lekplats – den var en plats av förundran, frid och mening. Den kärleken följde med in i vuxenlivet och ledde så småningom till studier i trädgårdsvetenskap, där jag fördjupade min förståelse för hur ekosystem fungerar och varför skogar har en så djupgående betydelse.
Än i dag fyller växter min ateljé, och träd finns med i nästan varje målning jag skapar. De har blivit en del av hur jag bearbetar mitt konstnärskap. Men att se skogarna brinna – att se hela regioner kvävas av rök, familjer tvingas på flykt, djurliv hotas och brandmän riskera allt för att skydda det som finns kvar – är hjärtskärande. Och det påminner om hur skör den här balansen har blivit.
Balansen jag talar om är inte bara ekologisk, utan samtidigt känslomässig, social och miljömässig. Så länge har vi litat på att naturen ska återhämta sig, att skogarna ska läka och att årstiderna ska passera som de alltid har gjort. Men de här bränderna kommer hårdare, snabbare och tidigare än förr. Jorden hinner inte återhämta sig. Djurlivet kan inte alltid anpassa sig. De system som finns på plats för att skydda människor blir alltmer överbelastade för varje år.
Det vi bevittnar är inte bara naturen som gör det den alltid har gjort, utan naturen under press. För lite regn. För mycket värme. Mark som torkar ut och håller fast vid det den kan. Och allt sker i en omfattning som blir omöjlig att ignorera.
Jag målade Nightwood med vetskapen om att eld länge har spelat en roll i naturens kretslopp. Under rätt förhållanden förnyar den marken, öppnar kottar, rensar bort överväxt och skapar utrymme för nytt liv att slå rot. Men det vi ser nu känns annorlunda. Det är annorlunda. De här bränderna pekar på en djupare obalans, en som de flesta av oss känner igen. Ett klimat i förändring. En växande brådska. Och ett allt högre pris för dem som lever närmast marken.
Den här målningen är mitt sätt att bevittna det som sker. Inte som ett ställningstagande, utan som ett uttryck för en känsla. Ett sätt att erkänna dem som lever igenom detta och den djupa känslomässiga belastningen i att se något man älskar kämpa för att överleva.
Om du har drabbats ska du veta att jag tänker på dig. Och om du, liksom jag, har ägnat ditt liv åt att dras till skogarna, deras skönhet och deras motståndskraft, hoppas jag att Nightwood ger dig en stund att reflektera, minnas och ge utrymme åt det vi alla går igenom just nu.
Och även mitt i allt detta tror jag fortfarande på oss, på vår förmåga att samlas när det verkligen gäller. I kristider är det ofta vanliga människor som visar oss hur hopp verkligen ser ut. Grannar som hjälper grannar, samhällen som reser sig för att stötta varandra och stillsamma modiga handlingar som påminner oss om att vi inte är ensamma. Det är i dessa gemensamma stunder av omsorg och motståndskraft som vägen framåt börjar ta form. Jag tror att vi kan läka jorden, tillsammans.
Jeff
